Love on earth

Så här på årets sista dag kan det vara läge att fundera på vilka drömmar man har för framtiden. Men vad handlar egentligen drömmar om? Ganska ofta möter man tankesättet att drömmar är något ouppnåeligt. Att drömma gör man för att förgylla vardagens måsten och krav. Men behöver det vara så? Jag tror vi är många som i allt för mycket lever i enligthet med vad vi tror och tycker förväntas av oss, istället för att låta vår egen inre glädje och lust inspirera oss i våra livsval. Själv har jag nog levt mitt liv i  så stor utsträckning som jag tror att andra vill att jag ska vara, eller egna idealbilder av vem jag borde vara, att jag har svårt att våga tro på mina drömmar. Eller så stoppar jag mig själv på vägen med praktiska tankar och kritiska frågor som får konsekvensen att jag inte tillåter mig att drömma. Det är något jag skulle vilja förändra i mig själv, men jag vet inte riktigt hur…Samtidigt tror jag att en del av att hitta sitt livs mening är att fånga sina drömmar och att våga bejaka dem…Att försöka undvika att de stoppas efter vägen av allt som kan komma emellan. Rensa i röran i ny bemärkelse. Sortera bort allt det där som bara får livets energi att stagnera. Vad det är tror jag i och för sig är individuellt. Men det finns också mycket i vårt gemensamma universum som påverkar oss alla negativt. Krig, prestationskrav, räntor och sjukförsäkringssystem, konsumtionshets…Jag tror vi och vår värld behöver odla kärlek, acceptans, människovärde…som motvikt till allt som skapar negativitet i våra liv. Själv kan jag känna mig så trött på allt det där som formar mig och mina barn mot min vilja. Jag försöker stå utanför och upprätthålla mina egna värderingar, men jag lyckas inte. Kanske är det en av mina stora drömmar i tillvaron, att inte bara lyckas stå emot men också att sprida något annat i och runt mig.

Så nu, på årets sista dag drömmer jag om att världen, mänskligheten, mina nära & kära och jag själv ska få uppleva ett nytt år med mer ljus, mer kärlek, mer tålamod, mer äkthet och mer närhet till det som verkligen är viktigt än någonsin tidigare. Jag önskar oss också mindre rädsla, mindre egoism, mindre förakt mot svaga och sjuka och mindre materialism.

Vad drömmer DU om?

Vad gjorde du 2011 som du aldrig gjort förut?

Gick en kurs i personlig utveckling och intuition m.m

Startade en bokcirkel

Fick någon i din närhet barn?
Ja

Dog någon i din närhet?
Ja, en liten pojke som jag aldrig fick lära känna
Vilka länder besökte du?

England, London i mars med Katarina och två äldsta barnen. En underbar vecka : )

Vad skulle du vilja ha 2012 som du saknade 2011?

Mer ork

Vilket datum kommer du att minnas från 2011?
Det måste bli min 40-årsdag den 14 oktober

Vad var det största du åstadkom?

Jag åstadkom inga stordåd, men genomförde en detox som jag mådde väldigt bra av

Vad var ditt största misslyckande?

Misslyckanden är inte värda att minnas, bättre att lära sig något av dem och försöka göra bättre i framtiden

Vems förtjänade att firas

Min älskade Fru för all kärlek, omsorg och glädje som hon sprider i vår familj

Vad gjorde dig ledsen eller arg?

Händelserna i Norge gjorde mig förtvivlad och orolig, rädd

Privata relationer som är svåra

Var tog det mesta av dina pengar vägen?

Huslån, billån, mat och räkningar

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2011? 

Det måste bli Idol-Moas låt When I held ya

Bästa film 2011?

Omöjligt att svara på eftersom jag sällan kommer ihåg filmtitlar och så beror det på genre, men i barnfilmsgenren så var Sammys äventyr en riktigt söt film.
Nyligen så jag filmen Hysteria som var riktigt kul

Vad önskar du att du hade gjort mer av?

Bara varit i nuet

Vad önskar du att du hade gjort mindre av?
Ältat/oroat mig
Favorit-TV-program?
Bonde söker Fru, Downton Abbey och Så mycket bättre
 
Vilken var den bästa boken du läste?
Har läst massor av böcker och tycker ofta att den senaste är den bästa

Vad gjorde du på din födelsedag?

Blev väckt på morgonen av min underbara familj med frukost på sängen och paket. Därefter bar det av till Stockholm och fint hotell samt överraskningar i form av vänner som var där för att fira mig. Bästa födelsedagen ever <3

Hur skulle du beskriva din stil 2011?
Svart, som alltid…

Hur höll du dig ifrån att bli galen?

Det var omöjligt att undvika en och annan gång

Vem saknar du?

Flera…barnens pappa, farmor och min bonusmormor
Lärde du dig något nytt under 2011?

Massor, mestadels sådant som sker på insidan och inte direkt syns utsidan…

Vad vill du göra under 2012?

Utvecklas

Var här och nu

Var sann – var du

Lyssna till ditt hjärta

Ha tillit

Följ dina drömmar

Var en god vän

Välj kärlek

Njut av livet

Gör plats för änglar

Lev ditt liv

Ur Drömfångare av Carolina Gårdheim

Bild: http://www.livsstigen.se

I julklapp fick jag en underbar gåva, en ask med inspirationskorten Änglakraft (från Kreativ Insikt). Varje kort har ett tema, t.ex. intuition, skapa, mirakel, älskad, vägledd, glädje, hoppet, ljus, mirakel, drömmar, mod, kärlek, stillhet och harmoni m.fl.

Den här texten följde med korten:

”Oavsett om vi tror att änglar finns på riktigt eller inte så kan vi nog enas om att änglar på ett kärleksfullt sätt symboliserar våra många goda mänskliga egenskaper. De här korten är tänkta att användas just som stöd för att utveckla och använda alla de här goda egenskaperna, till exempel tillit, kärlek och kreativitet, i vardagen”

Det jag slumpvis plockade idag hade temat ”stöd” och det var spännande eftersom jag sista dagarna har funderat kring den ensamhet jag kan känna ibland. Ensam bland människor och ensam andligt. Ibland har jag svårt att rikta mig inåt och då tappar jag så lätt riktningen. Och ensamhet blir resultatet.  Några av orden på kortet var: ”Även om det kanske inte känns så just nu, så ska du veta att du har allt stöd och alla krafter du behöver för att klara den situation du är i, ja, vilka utmaningar du än ställs inför”. Kortet påminner också: ”Var noga med att be om den hjälp du behöver. Den kan dyka upp vid helt oväntade tillfällen och från oanat håll, så var öppen och ta emot den, vart den än kan tänkas komma ifrån”.

Som jag nämnde har jag jättesvårt med att be om hjälp, eftersom jag (helt felaktigt) inbillar mig att jag själv äger all den styrka jag behöver. Men i själva verket vet jag att det är i vår mest sårbara kärna som styrkan ligger. Att söka och ta emot stöd är därför livsviktigt. Och det är med stödet, som så mycket annat i livet, att det plötsligt kan dyka upp precis där man minst anar. Förutsatt att man är villig att ta emot. Öppen och modig. Ärlig och sårbar. Vi är inte ensamma.

Bild från: http://halsorummet.wellnesshome.dinstudio.se/gallery_33.html

Vår gran vill inte riktigt vara med längre. Den kom in två veckor före jul och bara man råkar passera den så rasar tusen granbarr mot golvet och drar med sig en och annan kula på vägen. T-y-v-ä-r-r måste den ut snarast även om jag önskar att jag fick ha kvar den två veckor till…Utan gran = julen slut, och det känns ju lite tidigt än. Samtidigt ser jag fram emot kommande helg då vi ska vaka in det nya året, 2012. Det är lika magiskt varje gång att skåla och tänka på vilka händelser det nya året kommer föra med sig. Kanske är det ett sätt att skapa mening i livet också? Genom att fantisera och drömma om vad vi ska göra när det blir vår, påsk, sommar och semester…Livets gång. Skeenden som fyller tillvaron och bildar dess helhet. Tryggheten i att vissa saker alltid kommer igen. För däremellan kan ju vad som helst hända, det har livet lärt mig. På gott och ont. På det viset är jag ingen muntergök, för mitt liv har inte alltid varit så muntert. Samtidigt har jag blivit mycket mer tacksam över sådant som jag lätt tog för givet tidigare. Som att jag och alla mina nära ska vara friska. Eller att jag kan vara trygg på mitt jobb och att mina kollegor ska gilla mig för den jag är. Eller att jag ska vara pigg och stark och orka göra allt för mina barn som jag avsåg när de kom till jorden. Eller att mina vänner alltid ska vara mina vänner oavsett vad som än händer. Det och många andra saker har visat sig kunna bli på helt andra sätt. Jag skulle ljuga om jag inte erkände att gjort mig en smula desillusionerad. Men som sagt, också evigt tacksam för all kärlek som finns i mitt liv.

Jag brukar inte avge några nyårslöften. Det känns så förpliktigande. Och jag brukar inte fantisera om att några storslagna händelser ska ske i mitt liv det kommande året. Inga stora planer alltså. Men jag brukar be om att få fortsätta mitt liv med mina älskade närmast mig ännu ett år. Och jag brukar tänka igenom sådant som inte blivit så bra under året som gått, och fundera på om jag har lärt mig något av det. Det har jag för det mesta, även om jag kanske ännu inte alltid kommit underfund med hur jag ska bryta mina dåliga mönster.

Men jag skulle ändå vilja önska mig någonting. Glädje. Mer glädje inombords. Tillit till att livet kan vara gott (också…). Och jag ska försöka prova en annan väg dit. Jag ska försöka leva som om…jag redan har det.

When you wish upon a star…

Julefrid

Lyssna på denna fantastiska låt av Laleh. För det första har hon en röst och ett sätt som så originellt och berörande . Och för det andra, texten i denna sång…Jag tror vi är många som känner igen oss… Vi lever i en tid där det gäller att slå sig fram, vara snabb, vara produktiv, inte visa svaghet. Vad Laleh menar med sina sista rader kan jag bara tolka…och jag tolkar dem så här: I oss finns både himmel och jord. Jorden som binder oss och tvingar oss in i normer och system. Kräver av oss att vara anpassade, stänga av, trycka undan. Himlen, där vi är fria att vara. Vara svaga, vara starka, vara  precis sådana vi är…

För bättre ljudkvalitet, lyssna på Spotify!

Far har lärt mig att inte gråta
Allting har han lärt mig
Far kan du trots allt förlåta
Att jag ändå tärt mig

Att jag aldrig lär mig
Att inte drömma om dagen
Att jag aldrig lär mig
Att gråta i magen
Att jag inte kan
Va en som nästan
Känner inget alls

Far har lärt mig att alltid springa
Innan klockan börjar
”Va på din vakt
Och alltid vaken
Och om du slår
Så slå i magen”

Allting har du lärt mig
Allt sen första dagen
Allting har ni lärt oss
Nu gråter vi i magen
Vi är starka som fan
Vi känner nästan inget alls
Solfjäder, sommar
sångsarong
Det var sommar och vinter
allt på en gång
Då jag är med dig, är jag med dig?
Där himlen möter jorden
Där, vi är därifrån
men härifrån ändå
På en och samma gång

Vad jag tycker illa om stora köpcenter där det vimlar av människor och musik skrålar ur alla högtalare. Där expediterna är stressade och inte orkar möta ens blick. Jag avskyr de gigantiska parkeringsplatserna, där man aldrig lyckas minnas vart man ställt bilen. Jag blir stressad när långa, långa rader av exakt samma sak tornar upp sig då jag kliver in i en butik. Det är liksom Ica Maxi över allt. Så mycket att ta in. Det är inte konstigt att att man ramlar ihop i en trött hög på hallgolvet därhemma efteråt. Var det bättre för 100 år sedan? Antagligen inte. I alla fall inte på en massa andra sätt. Men jag längtar på något diffust sätt tillbaka till en tid jag aldrig upplevt. Då det inte var så mycket av allt. För hur illa jag än tycker om denna kommersiella kultur, så kan jag inte undvika att dras in i det. Glimmet och glittret skickar antagligen osynliga impulser rakt in i hjärnans lustcentrum. Mitt medvetande säger nej tack, men en annan del av hjärnan trillar dit i alla fall. Jag vill inte. Tycker inte om det. Längtar efter stillhet och tystnad. Och det är då den där bilden av att det var bättre förr dyker upp. I min fantatsi är julen som ett vykort med Carl Larsson-motiv. Allt är liksom genuint  Då hade jag kanske gått med en liten korg på armen och inköpen hade skett i små specialiserade butiker där ägaren var en person, snarare än en funktion. Då hade jag sluppit de oändliga raderna av tv-apparater som attackerar mig då man kliver in i en butik där jag egentligen bara vill köpa ett batteri. Efter alla dagens intryck måste jag rädda mig själv till hemmets lugna (nåja…) vrå. Krypa ner under täcket och bomulla in mig i i stearinljusdoft.

http://www.youtube.com/watch?v=V35e0OvzyJo&feature=related